Hönan eller ägget – recept på en lyckad en-till-en-undervisning

Har läst om det intressanta forskningsprojektet på Forskarskolan Teknikburna kunskapsprocesser. Sex miljoner kronor satsas på att högstadie- och gymnasieelever i 11 kommuner får en dator per elev. Man ska ta reda på ”vilken effekt det har på elevers lärande och utveckling, på pedagogers roll och arbetssätt, skolledningens styrning och ledning samt samverkan och relationer mellan skola och hem.”

Det ska bli mycket spännande att se resultatet av forskningen. Kommunerna i fråga, eller kanske snarare de enskilda skolorna har en mycket viktig roll som inspiratörer och pionjärer inom området digital kompetens i skolan. Detta är något som vi ska vara tacksamma för. Ändå tänker jag mig att det känns lite bakvänt. Vilken effekt har det med en dator per elev? Hur påverkar det elevers och pedagogers roll och arbetssätt? Det måste väl helt bero på pedagogernas och skolledarnas inställning till verktyget?

 Här följer min lista med kritiska punkter för en lyckad en-till-en-undervisning:

  • Tekniska förutsättningar (t ex att det trådlösa nätverket fungerar smärtfritt, att projektor finns på plats osv.)
  • Personalens attityder (kunskaper kan man få efterhand, inställningen är mer avgörande)
  • En plan med mål och uppföljning, i enlighet med läroplanen förstås
  • Ansvarsfördelning och skolledningens stöd

Det naturliga borde vara att först ha en plan och sen se effekterna enligt arbetsgången syfte, mål, handlingar och uppföljning. Forskning i all ära, förhoppningsvis glöms inte bort att datorn är just bara ett verktyg i människors händer.

Annonser

Varför inte Yammer?

Om man ska vara kompis med sina elever eller inte på facebook är ett hett tema. Det kanske rent av håller på att bli uttjatat, så som kepsdebatten blev för oss lärare. Är det lämpligt att släppa in elever i vår privata sfär? Har vi något att göra i deras? Är det sant som några säger att vi är skyldiga att vara där eleverna är, på nätet likväl som i skolan. Är det önskvärt att vi finns uppkopplade och tillgängliga för våra elever kvällar och helger? Vad kommer det i så fall att innebära för vår roll och vårt arbetssätt i framtiden?

Jag fick ett tips på ett alternativ från @annastam härom dagen: Yammer!

Vittra i Vallentuna is on the move!

Har nu tillbringat dagen på Vittra i Vallentuna och känner mig uppfylld av alla intryck. En känsla som jag slås av är hur omfattande förändringen är när man står inför ett nystartat en-till-enprojekt. Nya idéer kommer till där man tidigare fastnat i rutin. Undervisningen byggs upp med helt nya byggstenar från grunden. Det kan förstås bara upplevas fullt ut på plats. Det handlar om en koncentration som sätter sig i väggarna. Digitaliseringen har äntligen nått skolan.
Trivselfaktorn är hög när eleverna stolt bär på varsin macbook. Pedagogerna tycks ha trätt in i den digitaliserade världen utan att tveka. Under presentationen med interaktiva inslag antecknar några elever på sin dator medan andra fäller ner locket och lyssnar, tryggt försäkrade om att de har presentationen på mejlen. Tystnad råder i salen medan eleverna utvärderar dagen direkt till pedagogen via facebook. Pedagogen efterlyser den frånvarande eleven genom samma forum. ”Var är du?”
Är detta en bättre skola? Är eleverna mer motiverade? Kommer elevernas resultat att höjas? Det är svårt att svara på, men detta är oundvikligt och väldigt kul.