Hönan eller ägget – recept på en lyckad en-till-en-undervisning

Har läst om det intressanta forskningsprojektet på Forskarskolan Teknikburna kunskapsprocesser. Sex miljoner kronor satsas på att högstadie- och gymnasieelever i 11 kommuner får en dator per elev. Man ska ta reda på ”vilken effekt det har på elevers lärande och utveckling, på pedagogers roll och arbetssätt, skolledningens styrning och ledning samt samverkan och relationer mellan skola och hem.”

Det ska bli mycket spännande att se resultatet av forskningen. Kommunerna i fråga, eller kanske snarare de enskilda skolorna har en mycket viktig roll som inspiratörer och pionjärer inom området digital kompetens i skolan. Detta är något som vi ska vara tacksamma för. Ändå tänker jag mig att det känns lite bakvänt. Vilken effekt har det med en dator per elev? Hur påverkar det elevers och pedagogers roll och arbetssätt? Det måste väl helt bero på pedagogernas och skolledarnas inställning till verktyget?

 Här följer min lista med kritiska punkter för en lyckad en-till-en-undervisning:

  • Tekniska förutsättningar (t ex att det trådlösa nätverket fungerar smärtfritt, att projektor finns på plats osv.)
  • Personalens attityder (kunskaper kan man få efterhand, inställningen är mer avgörande)
  • En plan med mål och uppföljning, i enlighet med läroplanen förstås
  • Ansvarsfördelning och skolledningens stöd

Det naturliga borde vara att först ha en plan och sen se effekterna enligt arbetsgången syfte, mål, handlingar och uppföljning. Forskning i all ära, förhoppningsvis glöms inte bort att datorn är just bara ett verktyg i människors händer.

Annonser